Är du ny på jobbet? Har du hipp som happ blivit lärare i sjukvårdssvenska? Då har du säkert många funderingar och frågor, om hur du ska gå till väga. Här listar jag fem saker som är viktiga att tänka på för dig som ska undervisa läkare eller annan vårdpersonal.
1. Vem är min elev?
Detta är det extra viktigt att du har koll på när det gäller läkare, eftersom vägen till ett arbete i Sverige för en läkare skiftar beroende på om hen kommer från Norden/EU eller något mer avlägset land. En EU-läkare behöver i princip bara skicka in sitt examensbevis (och några dokument till) och saken är klar. Det ställs inga krav på kunskaper i svenska över huvud taget! Det betyder att det är upp till varje enhetschef att bedöma om de tycker att läkaren i fråga har tillräckligt goda kunskaper för att klara arbetet och därmed kan anställas. Problemet blir då att enhetschefen troligen inte har kompetens att bedöma vad läkaren kan och vilken språknivå som krävs för att kunna arbeta som läkare i Sverige, utan mest går efter hur bra det går att prata med människan på anställningsintervjun. Numera behöver alla läkare uppnå C1 för att få svensk legitimation. Om det är en klok enhetschef så skickar hen läkaren omedelbart till en duktig utbildare i sjukvårdssvenska som kan bedöma språkkunskaperna och lägga upp en plan för hur läkaren ska uppnå minst B2+, helst C1 på så kort tid som möjligt.
Om man däremot inte kommer från EU, Norge, Island, Liechtenstein eller Schweiz är vägen lite längre, och kraven på kunskaper i svenska är så höga som de kan bli. Här kan du läsa mer om hur vägen till svensk läkarlegitimation ser ut.
2. Hur många lektionstimmar har jag per vecka, och vad gör eleven övrig tid?
Kommer din elev att arbeta vid sidan om sina studier, och hur många dagar i veckan? Ju mer tid till studier desto bättre, men det är förstås ofta givande för språket att vara jobbet och prata med kollegor och patienter SÅVIDA det inte talas engelska på arbetsplatsen, vilket det kan göra på vissa avdelningar på sjukhus. Kolla upp det.
Idealet är om eleven får gå bredvid en svensktalande läkare och prata svenska med patienter och kollegor en del av veckan, plus lite tid till självstudier och så mycket undervisning (behöver jag skriva lärarledd?) som möjligt. Det brukar inte gå så bra när eleven arbetar för fullt på engelska 4,5 dagar i veckan och endast har tid för lite svenska någon eftermiddag ibland. Då kan man för det mesta lika gärna strunta i det, tycker jag. Men OM du har idealupplägget ovan gäller det att överösa din elev med uppgifter, hellre för mycket än för lite. Om man gör det så kan man se väldigt snabba resultat!
3. Vilka läromedel ska jag använda?
Titta igenom de läromedel i sjukvårdssvenska som finns idag. Du behöver säkert komplettera med en del eget. Men vad? Muntliga uppgifter behövs till exempel. Se till att din elev kan, med ett lämpligt språk (dvs ej latin) beskriva vanliga sjukdomar, symtom, orsaker och behandlingar. För att ni ska kunna öva patientsamtal behöver du läsa på om några vanliga sjukdomar och förbereda några patientfall, så att du kan låtsas vara sjuk och låta läkaren ta emot dig på vårdcentralen.
4. Vilken kompetens måste jag skaffa mig?
Om det är lärare du är så har du kanske inte mer än de mest grundläggande kunskaperna i medicin, men det behöver du inte ha heller! Bland det mest givande tycker jag kan vara när man ställer ärliga frågor till eleverna (ärlig som i att man inte redan vet svaret) och elever får ge en förklaring “på riktigt”. Varför får man struma? Hur ser behandlingen ut? Jag har ingen aning, men min elev vet och det är väldigt bra träning att försöka förklara det för mig.
En viss typ av kunskap behöver man dock ha. Förutom goda kunskaper i svenska (som andraspråk) är det bra att veta till exempel hur man skriver i journaler. Vilka förkortningar används? Ska det vara subjekt eller inte? Mer om journalens typiska språk finns i boken Journalsvenska. Hur man tar anamnes kan det också vara bra att ha koll på. Vad ska man fråga? När du spelar patient och är “sjuk” är det förstås också bra om din åkomma är någorlunda logisk, så att du inte har både högt och lågt blodtryck på samma gång…
5. Hur får jag eleven att nå hela vägen fram?
Det här kan vara svårt. Om din elev ligger på B2-nivå är han/hon troligtvis ganska trygg i sitt språk och kan prata om det mesta och har ganska god språkbehärskning. Det kan till och med vara så att eleven tycker att allt är lätt, och en text kan mötas med kommentaren “Jag förstod allt”. Då kan det vara svårt att hitta något utmanande som väcker intresse och som utvecklar språket. Tur då att din elev är läkare, för när det gäller medicin kan det bli nästan hur komplicerat som helst! Det finns massor av långa, svåra fackartiklar att läsa och diskutera, och massor av symtom, behandlingar och läkemedel att prata om. Skriftligt kan man träna på att skriva om väldigt komplicerade ämnen men att uttrycka sig klart och precist. Uttal kan man med SAMTLIGA elever (jag vet vad ni tänker och jag säger: SPECIELLT tyskar!) nöta i timmar. Det finns också 10-15 långa lagtexter på sjukvårdsområdet som man kan läsa. Det är svårt för vem som helst. Ett varningens finger vill jag dock höja, för det finns en risk att elevens språk bara blir en lång radda svåra ord. KLART och TYDLIGT är två ledord när vi bedömer spåkkunskaper på högre nivåer. Är det inte klart och tydligt är det sällan mycket värt.
Notering: Det här blogginlägget skrevs ursprungligen för yrkessvenska.se i februari 2014. Sedan dess har det reviderats ett par gånger, senast i augusti 2021.
