På en konferens förra våren träffade jag några kollegor som berättade att de inte har några grammatiklektioner alls på sina kurser. De får inte för kursanordnaren, i det här fallet ett sörländskt* universitet. Tanken verkar vara att grammatik är tråkigt, avskräckande och allt för teoretiskt så all grammatikundervisning ska vara “kontextbunden”.
Jag kan förstå invändningen i vissa undantagsfall, till exempel om elevgruppen består av väldigt studieovana och omotiverade människor, men i det här fallet var det en grupp akademiker med siktet inställt på ett yrkesliv i Sverige – och kursen var som sagt en universitetskurs!
Det är skrämmande att man tänker på det här sättet, tycker jag. Är det inte att klappa eleven på huvudet och säga att “det här förstår inte du, för du är invandrare”? Om jag inte missminner sig gjorde man på samma kurs stora krumsprång för att INTE förklara satsschemat för eleverna med sedvanliga grammatiska termer, utan hade istället uppfunnit en egen modell för ordföljden med några andra termer, istället för fundament, verb1, subjekt, etc. Mycket förbryllande.
Den elevgrupp vi har är högutbildad och van att lära sig komplexa teorier. Varför skulle de inte kunna fatta den (jämförelsevis) ganska enkla svenska grammatiken? Varför är det fel att lära ut/plugga in till exempel adjektivböjning på en isolerad lektion? Det är ju aldrig kontextobundet enligt min mening, eftersom man på nästa lektion (eller under hela dagen för den delen) kanske läser en text eller behöver skriva något och då får användning för grammatiken. Är det inte praktiskt att ha en bank av grammatikregler i skallen att söka i? Det är mycket att lära sig, javisst, men vem har sagt att det ska vara lätt? Det är ett väldigt hårt arbete att bli riktigt duktig på ett språk, men vem är jag att säga att en människa inte klarar av det?
Eller är det något jag inte förstått när det gäller “kontextbunden grammatikundervisning”? Upplys mig gärna, kära läsare!
/Emil
*Jag menar sörländskt och inte sörmländskt. Vi i norra halvan av Sverige blir ju ständigt ihopklumpade under epitetet “norrländskt” så jag klumpar bara tillbaka lite. Har förstått att ordet sörländskt är obekant för många sörlänningar.
