Ordkunskap är ett intressant område när det gäller svenska som andraspråk. Inte minst yrkessvenska är väldigt fokuserat på det, för folk i allmänhet verkar ha en bild av att det är yrkesterminologi man behöver för att kunna få ett jobb i Sverige. Därav alla satsningar på yrkessvenska och terminologi. Men vad säger forskningen?
Forskningen är förstås ett stort ord att slänga sig med, men jag läser just nu Learning Vocabulary in Another Language av I.S.P. Nation (2001), en nyzeeländsk forskare som i nämnda bok sammanställt forskningsläget (för 15 år sedan) om just ordinlärning. Det är hittills en mycket intressant och lättillgänglig läsning. Här följer några av Nations fynd:
Det finns fyra “trådar” (eng: strands) att följa när det gäller ordinlärningen om man vill bygga en bra kurs:
1. Ordinlärningen bör ske från ett begripligt, innehållsfokuserat input. Nyckelordet här är innehållsfokuserat, till skillnad från formfokuserat. Eleverna ska alltså helst läsa och lyssna på sådant som har ett intressant innehåll, för att ordförrådet ska utökas. Detta kan man se som ett argument FÖR yrkessvenska, om det innebär att eleven studerar ett ämne som hen känner till och är intresserad av.
När det gäller begripligheten tycks inlärningen funka bäst om man redan känner till 95 % av orden. Ett ganska högt tal kan tyckas, men de flesta lärare har nog erfarenhet av hur illa det går när man tar fram en text som är på tok för svår.
2. Explicit undervisning är viktigt. Det är alltså inte tillräckligt att låta eleverna “jobba själva” hela tiden för att de ska lära sig nya ord. Läraren bör vara inblandad och explicit ta upp ord och diskutera som är nya.
3. Elevernas tal och skrift bör göras innehållsfokuserat. Ordinlärningen funkar bättre om det man talar och skriver om är intressant. Detta är användbart inom yrkessvenska eftersom kursen förhoppningsvis är innehållsfokuserad i de flesta led. Dock säger Nation att ett innehållsfokuserat output bara är effektivt när ordförrådet är så pass stort att det på riktigt kan vara fokusera på innehållet. Detta kan man se som ett argument för att yrkessvenska ska börja relativt sent i språkinlärningen, på B1 kanske? Vad tror ni?
4. Jobba med det eleverna redan kan! För att utveckla flyt behöver eleverna ges chans att använda det ordförråd som de redan har och använda orden praktiskt, d.v.s. i relevanta sammanhang. I en perfekt yrkessvenska-värld sker det kanske på jobbet/praktiken, men Nation tycker att undervisningen ska upplåtas till det, vilket inte låter så dumt. På intensiva kurser glömmer vi nog ofta (läs:jag) att repetera och låta det redan inlärda komma till användning utan att man slänger in nytt innehåll hela tiden.
Dessa fyra punkter ska ges lika mycket tid i undervisningen, dvs en fjärdedel var, anser Nation.
Är det så här ni jobbar?
/Emil
Vill du ha inspiration i undervisningen i yrkessvenska? Här finns en gratis handledning i yrkessvenska för dig som är lärare!
