Text är mer integrerad i spel, men välintegrerad text brukar sällan gå att översätta: om det onda munkbageriets slogan står skrivet i stora 3D-modellerade neonbokstäver över affärscentrumets fasad så är det knappast något som kommer justeras i översättningen. Här har översättaren två val: översätt så gott det går och låtsas som att neontexten är på svenska trots att spelaren klart och tydligt kan se att det inte är det, eller lämna oöversatt och riskera att undertexten ser ofärdig ut och frasen blir svår att faktiskt använda i svenska meningar. Ju mer framträdande texten i spelvärlden är, desto större är sannolikheten att den lämnas oförvanskad i översättningen. Om spelaren under inbrottet får veta att lösenordet till sekreterarens dator är ”namnet på en livgivande gas som börjar på en bokstav formad som munkbageriets produkt” kan översättaren inte ändra svaret oxygen till syre utan att också ändra munkbageriet till ett lussekattsbageri. Det vore bra lokalisering, men översättare till mindre språk har sällan den makten.
Översättningssvenska: Pausa
Svenska: Paus
Å andra sidan kan kunden bara ha starka känslor för vissa speltermer: de kanske är registrerade varumärken och måste vara lika på alla språk, och trots översättarens goda språkkänsla och bearbetning av den där ordlistan så står slutprodukten ändå där och proklamerar ”Spela som The Amazing Rockman och bekämpa de onda Imperials i spännande Enigmatic Dungeons runtomkring din hemby The Embrace med hjälp av din Arm Cannon! Super Charge din starkaste Move, en Hyper Beam, och gör dig redo att krossa The Empire!”
Översättningssvenska: Du kan fortsätta genom att klicka på OK.
Svenska: Klicka på OK för att fortsätta.
… Jag tror ni fattar min poäng. Säga vad man vill om översättningssvenska; om det finns ett hot mot svenskan är det kunder som insisterar på att massa viktiga termer ska lämnas på källspråket. Men det kanske är mottagarnas fel också: Idag fnissar vi åt att Batman en gång hette Läderlappen på svenska, men jag är inte så säker på att det är en bra lösning att gå åt andra hållet och lämna halva texten på engelska. Nä, inte ens när man gör rätt blir det rätt. Översättaryrket är överlag ganska otacksamt. Inget vidare bra betalt, ofta tvivelaktiga arbetsvillkor, ens färdigheter underskattas ofta (”du gör väl bara samma sak som Google Translate?”) och hela jobbet går ut på att inte synas, så de enda gångerna någon faktiskt uppmärksammar ditt arbete beror det på att du gjort något fel – eller att någon inte uppskattar ditt sätt att göra rätt på. Då kommer någon brådmogen språkvetare hänga ut dig i sin bok om översättningssvenska, och i värsta fall kommer ditt enda slarvfel uppfattas som representativt för hela översättningen. Ibland dömer folk översättare och översättningssvenska alldeles för hårt. Är svenska översättningar töntiga? Och i så fall varför: för att de innehåller så mycket oidiomatisk översättningssvenska, eller för att vi tycker engelska är mycket coolare?
Översättningssvenska: återstående tid
Svenska: tid kvar
Detta är ett modifierat utdrag ur Svenskan går bananer: En bok om översättningar som syns av Alexander Katourgi.
