Att undervisa i yrkessvenska är väldigt roligt, men det kan vara svårt att komma på hur man ska göra det. Som jag skrivit tidigare måste man komma ihåg att det finns så mycket annat som är viktigare att lära sig än yrkessvenska innan man hamnar på en svensk arbetsplats, men yrkessvenska i rätt mängd och på rätt sätt kan förstås också vara mycket bra. Men hur gör man när det inte finns läromedel i yrkessvenska? Här följer mina bästa tips på hur man skapar material och hur jag tycker att eleverna bör jobba med det.
Hur svårt ska det vara?
Den språkliga svårighetsgraden beror naturligtvis på elevens kunskaper, och det kan naturligtvis bli alldeles för svårt i många facktexter, men hellre för svårt än för lätt. Poängen är ju att ordförrådet ska utökas, och därför undviker jag kategoriskt “lättläst” version om jag till exempel tar en text från en myndighet. De flesta myndigheter skriver ju dessutom numera på ett lättförståeligt språk även i “vanlig” version. För elever på B1-nivå brukar vi också ibland ta texter skrivna för gymnasieelever, i den mån det finns.
Vad ska eleverna göra?
Det är lätt att fastna i läsförståelseträsket. Man ger eleverna en bok i början av kursen och säger “läs den här”, eller lassar på dem en massa texter som man tror kan vara intressanta. Problemet med detta är att det för eleven då ofta bara kommer att handla om att ta sig igenom texten, att förstå texten och inte att lära sig nya ord. Jag tror att det är viktigt att man som lärare ger eleverna uppgifter till varje text, efter varje sida till exempel. Jag brukar välja ut de viktigaste orden åt eleven (istället för att säga “slå upp det du inte förstår”) och ge i uppgift att förklara dem på svenska. Sedan kan man alltid be eleven att skriva meningar med orden, skriva sammanfattningar (med egna ord) av små texter, skriva innehållsfrågor till en kamrat, skriva diskussionsfrågor till en kamrat, etc. Eller så skriver jag frågorna åt dem, det varierar.
Poängen är att eleven ska göra något annat än att bara läsa. Har man några elever med samma yrke kan man göra mycket. Diskussionsfrågor är bra, och det är bra att kunna diskutera sig fram till vad ord betyder. På vår senaste kurs arbetade de fem lärarna (alltså mina elever) tillsammans med yrkessvenskan och det blev många diskussioner om hur skolan fungerar i Sverige.
Jag tror också att det är viktigt att man som lärare lägger sig i ganska mycket. Vi ber våra elever lämna in sina ordlistor (svensk-svenska) ibland, och varje vecka sätter jag mig ner med var och en och går igenom muntligt vad de jobbat med och ber dem förklara sina olika yrkestermer för mig. Jag försöker ställa kloka frågor så att de tvingas använda de nya orden. Som sagt, det gäller att komma ifrån det statiska läsandet.
Var hittar man material?
Det finns överallt! Om man ställer in hjärnan på yrkessvenska-modus ser man potentiellt kursmaterial lite var stans. Broschyrer på stan, till exempel, eller informationsblad från kommunen eller landstinget. Ur är en förstås guldgruva. Där finns radio- och teveprogram inom massor av ämnen, men man måste saka en del för mycket är gjort för barn och det bör man undvika. Om dina elever är lärare finns det hur mycket bra som helst på Ur som jag själv tänker göra material av, men inte har hunnit skapa än. Det finns potential till finfina hörförståelser där!
Sveriges radio har så klart också massor av program och nyheter med tillhörande ljud och text inom massor av områden. Vetenskapsradion till exempel. Har du psykologer? Radiopsykologen. Förskollärare? Knattetimmen. Forskare? Forskarliv. Sjukvårdspersonal? Kropp & själ. Lärare? Skolministeriet. Bilmekaniker? Bildoktorn. Naturvetare? Klotet. Men sätt inte bara dina elever att lyssna på programmen. Lyssna först du, och gör ordlistor och frågor. Sedan rättar du tillsammans med din elev.
När det gäller texter finns det förstås ännu mer. Alla myndigheter skriver som sagt på ett relativt enkelt språk, så leta upp något som passar din elev. För mina lärare hittade jag så klart massor på Skolverkets hemsida, och till statsvetarna fanns det mycket bra hos Migrationsverket och kommuner och länsstyrelser. Gymnasieböcker är bra. Det finns en del rätt specialiserade, till exempel i maskinteknik, internationella relationer, datorkunskap, ekonomi, etc. Arbetsförmedlingen har också rätt bra beskrivningar av olika yrken, vad man jobbar med och så vidare. Det kan vara en utgångspunkt.
Om man helt går bet, eller om man har väldigt duktiga elever kan man gå till universitetsbiblioteket. Där hittade jag till exempel några fina böcker om renhetsteknik till vår kemiingenjör. En fördel med den typen av böcker är att de ofta har ordlistor längst bak som förklarar olika termer på enklare svenska, även om det förstås är tråkigt att sitta och läsa en ordlista. Fast om man använder sig kreativitet kan man kanske göra något roligt spel av det?
Vad ska eleverna läsa?
Det är upp till oss lärare att bestämma tycker jag, även om eleverna gärna får komma med förslag. Jag tycker dock att man absolut inte ska be eleven att hitta något själv, eller be dem gå till biblioteket och leta fram något passande. Det är en alldeles för svår uppgift, för de flesta på till exempel B1-nivå klarar inte av att bedöma svårighetsgraden eller innehållet i en helt främmande bok. Vi lärare bör sammanställa något passande från olika källor, om det inte finns läromedel. Jag är själv en stor anhängare av kompendier. Om man gör dem snygga och skriver ut i färg med lite bilder blir det mycket trevligare än några hopslängda gamla kopior eller en bok med bara text och ett blad med en arbetsuppgift. Så här ser några exempel ut som jag har gjort:
Det var alltså mina förslag på hur man kan göra. Sammanfattningsvis kan man säga att jag tycker att det är viktigt att eleverna får prata, lyssna och skriva och inte bara läsa. Sedan återstår det bara att se om eleverna tycker att det är bra eller om de kan använda kunskaperna i jobbet sedan. Jag tror att i alla fall en av mina elever läser det här, och det vore väldigt intressant att få höra vad du har tyckt! Skriv gärna en kommentar nedan!
Ni som jobbar med yrkessvenska får också gärna kommentera. Vilka yrkesgrupper tycker ni att det är svårast att skapa material till? Jurister? Journalister? Ekonomer? Ingenjörer? Yrkessvenska för läkare och annan sjukvårdspersonal, alltså sjukvårdssvenska, är förstås ett kapitel för sig och rätt maffigt att ta sig an. Tur att det finns bra läromedel!
Hur gör ni andra?
/Emil
