För de flesta svenskar skulle jag gissa att Karin Boye främst förknippas med lyrik, och eventuellt också romanen Kallocain. Färre känner till att hon även verkade som akvarellmålare och novellförfattare. Uppgörelser är en novellsamling från 1934. Originalutgåvan från Bonnier finns att läsa på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Om du inte har varit där rekommenderar jag verkligen upplevelsen. Det krävs viss förberedelse att hämta ut en bok, man måste förbeställa den och skaffa ett speciellt lånekort, men på köpet får man sitta den otroligt vackra läsesalen.
Den novell jag valt ut till Lysande litteratur är Den blinda. Man kan luras att tro att titeln hänvisar till bokens huvudperson, Anna, som är synskadad. Annas brorson Tyra är föräldralös och har bott hos sin faster sedan hon var sju år, och novellen utspelar sig många år senare, när Tyra är 16 och har flyttat hemifrån för att tjäna. Vi möter de båda när de för första gången återses efter Tyras flytt. Novellens kärna är i deras samtal, som inte går så djupt som de båda egentligen önskar, och försöken att förstå varandra. De lyckas så småningom komma närmare kärnan, fru Lindgren som Tyra jobbar hos, och dennas oförmåga att se.
Seendet här handlar alltså primärt inte om ögonens seende utan något mycket djupare, om att kunna förstå hur saker och ting i världen hänger ihop på ett djupare plan. Vi får också ta del av Annas funderande på om hur hon som vårdnadshavare kanske har gjort sin brorson en otjänst genom att ge henne en uppväxt präglad av hennes eget tänkande och intellektualiserande. Här berörs jag själv personligen som förälder, eftersom jag själv funderar på om jag gör rätt i att uppfostra mina barn enligt mina värderingar, eller om det vore klokare om jag såg till att de passade in i kompisgruppen.
I en kurs i svenska som andraspråk ger novellen underlag till diskussioner kring det djupa och det ytliga, vuxnas ansvar för barnens livsval, vikten av bildning i kontrast till försörjningsmöjligheter och även ordval när man talar om synnedsättningar eller andra funktionsnedsättningar.
Rent språkmässigt bjuder Boye (såklart) på en massa fina ord och uttryck. Inte på långa vägar, dag ut och dag in, rätt som det var, i själva verket och på ett ungefär gick genast hem i uttestningsgruppen. Partikelverb så det förslår finns det också: snokar upp var en klar favorit, men även ganska vanliga men lite svårare som delar med sig och går till är helt klart en viktig del av nutida ordförråd och uttryckssätt. Det finns också övningar med semantiska fält: olika sätt att se, sinnen och känslor samt olika sätt att städa och rengöra saker. Allt baserat på själva novellen.
Lysande litteratur är en samling noveller av svenska klassikerförfattare, kompletterade med språkövningar. Kursdeltagaren får öva hör- och läsförståelse och jobba med ord och uttryck. Materialet är klassrumsfärdigt vilket innebär minimalt planeringsarbete från lärarens sida, och upplägget kan varieras enligt deltagarnas behov.
