Den frågan får jag ofta av svenska arbetsgivare, som är osäkra på hur rättande av språkliga fel kan uppfattas av inlärare. Det finns faktiskt ett mycket enkelt svar på den frågan: Fråga! Ha ett samtal med inläraren om hans eller hennes preferenser och behov, och sedan håller ni er till er överenskommelse. Det fungerar alltid bäst.
Det här är nämligen så pass individuellt att det inte går att generalisera. En del uppskattar väldigt mycket att bli rättade. Andra tar det hårt och grämer sig i flera dagar efteråt, och kanske till och med drar sig för att prata svenska i fortsättningen.
Korrektheten i talad eller skriftlig svenska varierar precis som förståelsen beroende på en rad olika externa och interna faktorer. Särskilt social eller psykisk press kan ha stor negativ påverkan på hur rätt man uttrycker sig. Var därför lyhörd på hur utsatt inläraren är för stress innan du bestämmer dig för hur mycket du ska rätta honom eller henne, även om han eller hon har begärt att bli rättad för språkliga fel. I vissa situationer, till exempel presentationer eller möten där många lyssnar, är det helt enkelt inte läge. Om du upplever att felen är många och påverkar kommunikationen så mycket att det blir jobbigt är det nog en bra idé att anlita en språklärare eller skicka inläraren på kurs.
Varför blir det fel?
Alla som lär sig ett nytt språk säger fel av och till. Det gäller både barn och vuxna. Att man göra fel beror i de flesta fall varken på att man är dum eller lat. Inte heller är felen slumpmässiga eller oförutsägbara. Alla mina kursdeltagare gör i princip samma typer av fel, som baseras på översättning från andra språk, konstigheter i det svenska språket och helt enkelt att det för många saker att fokusera på samtidigt. Man bör också ha i åtanke att språkinläraren fortsätter att göra fel också när han eller hon är medveten om felen, enligt en trappmodell. Den går ut på att man i början gör fel, och inte märker det. Sedan gör man fel och märker det efteråt. Nästa steg är att man gör fel och sedan rättar dem själv, och först i sista steget gör man rätt från början.
Som lärare har jag privilegiet att rätta mycket, ofta, och ibland ganska brutalt. Ibland har jag och kursdeltagare utvecklat ett tecken för ett visst fel, till exempel bankar jag hårt i bordet vid ordföljdsfel. Det här är inget för dig och dina kollegor, för det kan äventyra er yrkesmässiga relation. Istället rekommenderar jag ekorättning eller senarelagd rättning, och för skriftmoment är det bra att ta sig tid att gå igenom språkfel tillsammans. Ren korrektur, det vill säga att du rättar ett dokument eller liknande utan inläarrens medverkan, kan gå snabbt men är ingen långsiktig lösning.
Vikten av tålamod
Att lära sig ett nytt språk och att faktiskt använda det här språket leder i princip alltid till missförstånd och pinsamheter. Förr eller senare säger man fel ord, uttalar något ord som något annat eller missförstår en instruktion eller en fråga. Man är ofta mycket väl medveten om hur dum eller simpel man låter när man talar om något som man kan uttrycka med mycket större exakthet och finess på ett annat språk. Man blir sårbar. Ett välment skämt kan tas väldigt hårt, och upplevas som kränkande.
Nu vill jag inte säga att man inte får skratta. Tvärtom tycker jag ofta att den samhörighet man kan bygga upp genom ett skratt kan få språkinläraren att känna sig respekterad som en vuxen och intelligent människa. Men om du skrattar måste du alltid kunna berätta varför. Och det här ska vara något som också inläraren kan tycka är roligt. Om det inte är roligt för inläraren ska du inte skratta. Berätta aldrig om inlärarens dråpliga misstag för andra. Om inläraren tycker att något han eller hon har sagt är roligt och vill dela med sig av det humoristiska kan han eller hon berätta om det själv.
Genom att ge inläraren några extra sekunder att formulera sig, hitta rätt ord, eller våga ta initiativet att föreslå något, kan man hjälpa honom eller henne att bygga upp en säkerhet och ett självförtroende i språket, vilket i sig gynnar språkinlärningen och tryggheten socialt.
Det här inlägget är baserat på ett utdrag ur boken Handbok i välkomnande svenska som riktar sig till svenska ledare och medarbetare som tar emot utländska praktikanter på sin arbetsplats. Här hittar du praktiska tips och verktyg för att skapa goda relationer och bra kommunikation över språk- och kulturgränser. Boken finns att köpa här på LYS eller i din nätbokhandel.
Lyssna också på podcasten Lysande lagom och det här inlägget om språkfel.
